Mr Beaver

Har du hört om han som ränner på stan 
och är på jakt efter varma händer 
Har du hört om han som alltid kommer fel 
hur han än stämplar och eftersänder  



Han säger: Allting går att leva på men man nästan måste vara två  
Han vet hur man dövar ensamheten 
Han vet hur man kastar allt man har 
Han vet hur man flyr från den här planeten 
Men han vet inte hur man stannar kvar  
Har du hört om han som bränner sina skepp 
i samma stund som han fått dom att flyta 
Om han som har ett fläck fritt liv 
men skulle dö för att kunna byta  

Har du sett hur han vårdar all sin ömklighet och säger: 

Det här är allt jag vet  
Jag vet hur man dövar...  
Han är för ivrig för att vända om 
för dum för att förstå 
han är för ensam för att träffa nån 
för snäll för att gå på  
Har du hört om han som drömmer 
Han som undrar och tänker 
Han vill veta vad du gömmer 
men han bländas när det blänker 
Han vill bränna som det bränns 
när det steker och smälter 
Han vill känna som det känns 
när det rasar och välter 
Det finns många skepp att bränna 
det är långt till varje strand  
Han vill så gärna känna 
vill så gärna ro i land  
Han vet hur man dövar...

Såg slutet av ett program från UR idag som handlade om dyslexi. Förvånansvärt intressant så det även handlade om att dyslektiker ofta utvecklar starkare sidor för att kompensera. Det enda jag annars har hört om är läs och skrivsvårigheter.

Min mentor under första året på gymnasiet och tillika svenska och engelska lärare misstänkte efter att vi gjort stavningstester. Hon frågade mig m jag hade problem med matten, jag kände mig väl smått förolämpad och lite arg, jag hade absolut inga problem med matten och har aldrig haft det.

Men kanske har hon rätt. Idag har jag tillexempel lärt mig att det är vanligt med ett väldigt stort ordförråd och allmänt bra på att utrycka sig. Vidare är även en smått oläslig handstil ett symptom.

It is the enemy you underestimate that kills you.
     -Amys

Blev inte så mycket hockeytittande igår kväll, somnade under andra perioden. Men av vad jag såg i första perioden verkade Murray helt klart vara ett lyft för laget. Äntligen någon som smäller på. Annars så såg det bättre ut men det var fortfarande inte bra. Tycker svenskarna överlag har haft svårt med att kontrollera pucken. Kanske bara är jag som inbillar mig det men tycker att de tappar pucken och att pucken studsar på tok för mycket men men...

Det jag satt och tänkte på under första perioden var annars Nicklas Wikegård, hade han varit där så hade han suttit där och gapat om att det var för lite start och stopp och för många bågar där de bara glider. Och vad rätt han hade haft! Svenskarna är överlag väldigt bekväma av sig och kan man glida istället för att röra på bena så gör man det. Irriterade mig framförallt på Nisse Ekman och Magnus Johansson igår. Johansson var nog bara en situation som jag la märke till medans Ekman förknippar jag med glidande men jag kanske har fel. Kan inte påstå att jag är särskiljt bra på att analysera hockeymatcher.

One pretty woman means fun at the dance. Two pretty women mean trouble in the house. Three pretty women mean run for the hills.
     -Abel Cauthon

Dagens träning gick betydligt bättre. Framförallt så var den inte lika hård. Uppvärmning på 2 km o jag drar upp ett hyfsat tempo med hopp om att bli ordenligt varm. Dock får jag håll efter lite drygt halva och det känns ganska tungt in i mål. Under stretchingen kände jag mig smått illamående igen men värre än så blev det aldrig.

Det var löpning 5 km som stod på programmet idag. Sprang på 20 min vilket är hyfsat. Kändes dock väldigt tungt och håll var ständig på väg att bryta ut och efter mördarbacken var det kört. Det gick inte överdrivet fort in i mål men men...

Efter de var de styrka överkropp som gällde. inge problem om man bortser från magen som kändes som om jag hade fått träningsverk av hållet under löpningen. Smärta!

Tre ruscher upp för knappt halva vilstabacken, tror ja, kändes inte de heller så mkt. kände mig piggare efter träningen än innan så jag körde väl inte riktigt för fullt... Så målet med att inte spy denna träning måste ändå sägas vara uppnått.

Nästa gång vi kör distanslöpning hoppas jag att jag stannar och gör något som ger mer, för visst, jag kan förbättra mig på att springa 5 km men de kommer jag inte ha så stor glädje av på planen.

Men nu är det dags för Tre Kronor - Danmark, får ju bara inte bli en förlust till ikväll. Men det har jag svårt att tro. Ska bli intressant att se Douglas Murray. Har ingen större koll på han men jag hoppas att han ska ge lite energi till laget.

Har precis små tittat på Tre kronor i hockey VM. Mitt intryck från öppningsmatchen står fast, det här blir nog ett jobbigt VM.

Sverige känns i största allmänhet klena. Passningar, tacklingar, ja i allt. Förlust med 3-2 idag och det känns inte det minsta orättvist. Sverige hade stora problem med att skapa målchanser och sätten de svenska målen blir till på känns väldigt talande. 1-1 målet är inte ens en målchans men målvakten lyckas med bedriften att inte ta den pucken. 3-2 målet; två stillastående svenskar är plötsligt ria med pucken. han som tar emot pucken har stora problem med att ta emot pucken men lyckas tillslut  med att få iväg en fladderpass som den andra svensken överraskar mig med att faktiskt träffa och stöta upp den i nätmaskorna.

När det gäller de insläppta målen kan det sammanfattas med ett ord som överlag stämmer bra in på Tre Kronor; PASSIVITET!

Så har de då "äntligen" börjat. Försäsongen. Har känt mig förvånats värt sugen på att dra igång igen efter två veckors uppehåll. Förra säsongen känns mest som bortkastad tid så nästa säsong kommer att bli betydligt bättre, kan inte bli sämre, så att få börja kändes igår några timmar innan bara skönt.

När träningen närmade sig sitt slut kändes det inte lika bra. Lagom tills vi skulle börja med en variant på löpning så hade det helt enkelt blivit för mycket. Då ja knappt orkade ställa mig upp, mest beroende på illamående, kände ja de att de här funkar inte, ja måste vila. några långa sekunder senare var ja på väg mot buskarna för att spy. Han väl halvvägs innan de sprutade ur munnen på mig. Väl vid buskarna var det dags igen. Har inte spytt så rejält på många år...

Det var förvånansvärt hur pigg jag kände mig efteråt. Som utvilad (eller nått). Så de var bara att börja springa fram och tillbaka och skutta lite som alla andra. Sen var de tre ruscher i vilstabacken som gällde och bara tre är inte så mkt tänkte jag och såg till att köra för fullt upp. Det blev ingen nerjoggning för mig.

0-2 i matcher... de ser inte bra ut de här! helt utspelade i måndags men ändå jämnt målmässigt. I förde man spelet och skapade mera målchanser och jag hade inte tyckt att en seger hade varit orättvist. De hade nog kommentatorerna tyckt.

Brukar tycka de e bra och väldigt objektiva men idag gnällde de mest och objektiva... ?

hatar att förlora och tycker nog lika mkt om de som att bli påmind om de. Känslorna som var efter slutsignalen kommer liksom tillbaka. Behöver Sara så hon kan neutralisera mig...

Men nu e de CL men känns ganska avgjort. Roma klarar de aldrig. De har haft sina chanser men bommar men även straffar blir de tungt.

Skönt med helg nu iaf ;)

Sa ja att Roma aldrig tar de? Känns som om ja får rätt, 0-3 nu

Vilsta Sport Cup har spelats här i Eskilstuna och de var vi, Nyfors IK p94-lag som var arrangörer. Så för min del har det varit en fullspäckad helg som började i lördags morse med en på tok förtidig bilfärd till Västerås för tenta. Det var inte en speciellt svår tenta och med tanke på den minimala arbetsinsatsen som jag har lagt ner i denna kurs så... ja vad ska man säga?

Under kursen har jag sällan varit på hela lektionerna och när jag har varit där så har jag inte deltagit särskiljt aktivt i att lösa uppgifterna som görs på tavlan och antecknat har jag gjort en gång tror jag. Jag har inte räknat ett enda tal hemma som jag inte måste, dvs jag har gjort sju inlämningsuppgifter. Våran lärare har konstant tjatat på hur viktigt det är att räkna hemma och avslutar varje lektion med att skriva upp räknetips. Inför tentan läste jag igenom det mesta av faktan i de två häftena i har i kursen men räknade inte ett enda tal... 

Matten som vi läst samtidigt har jag dock ansträngt mig med och den tentan i torsdags tror jag inte jag klarade... Vad ska man dra för slutsatts av de?

När jag kom hem lagade jag lite mat och sen cyklade jag i väg till Vilsta för lite kort frolfande innan knattarna skulle spela sin andra match. Sen var det igång. När knattarna inte spelade satt jag i seket och att hitta tid för att äta var så gott som omöjligt. Det blev en korv under kvällen och en till innan jag cyklade hem efter tio.

Nio började första matchen idag så det blev en tidig morgon även idag så när jag kom hem vid tre i eftermiddag utan att ha ätit något under dagen så har trötthet dominerat dagen och jag har sovit under stora delar a fotbollsmatcherna på canal plus.

Men nu är det över. Vilsta Sport Cup är över och med det även min tid som tränare för Nyfors p94-lag. Jag tror inte att jag kommer sakna att vara deras tränare men alla härliga spelare som finns i detta lag är det en helt annan sak.

Är inte så mycket i skolan för tillfället och den tiden borde jag ju utnyttja till städning, tvättning och att plugga men riktigt så blir det inte. Jag har istället under början av denna vecka lagt ner tid på att bygga ut hemsidan för 94-laget istället. Betydligt roligare. Så nu finns det lite kort info om varje spelare som jag har fått bild på och en liten kommentar.

Men nu vet jag inte riktigt hur jag ska kunna fortsätta förbättra den....

Var på en jobbintervju igår för arenapersonal. Gick väl helt okej problemet vara bara att de inte har så mycket jobb över för tillfället... Jag är ju student nu så som för många andra är pengar ett stort problem.

I sommar kommer jag verkligen att behöva ett jobb och jag är lite orolig för att jag inte ska få något. Jag får ju inga studiemedel under sommaren men mina räkningar kommer att fortsätta droppa in som vanligt. Så jag söker med ljus och lyckta efter alla möjliga jobb och om någon vet något så är det bara att höra av sig J

Så i lördags var ännu en innebandysäsong över. Vet inte om jag ska skriva äntligen över eller redan...

En sak som är säker är iaf att den utan tvekan har varit den tråkigaste. Men inget ont som inte för något gott med sig och viceversa. Jag har nu koll på vilka hallar i Sörmland som är kallast att sitta på bänken på. Flen och Strängnäs är inte roliga.

Från att förra säsongen ha fått extremt mycket speltid till att i år fått extremt mycket bänktid så blev det givetvis en stor omställning. Självfallet var jag bered på detta och innan försäsongen drog igång var målet att ta en plats i A-lagstruppen och jag såg inte det som någon självklarhet att göra en ända match i A-laget. När säsongen sen drar igång på allvar och de dåliga resultaten bara radas upp och jag satt och tittade på så var det tungt och det var många gånger jag ställde mig frågan är det värt det här? Vanmakten och hopplösheten man känner av att bara sitta och titta utan att få möjligheten att kliva in på plan och påverka är ingen trevlig känsla.

Visst jag fick mina "chanser" att spela men de bestod oftast av ett byte här och där när jag kom in helt iskall, inte mycket man kan göra då förutom att springa och hoppas på att få göra ytterliggare ett byte och kunna komma in i matchen men snart satt man där igen och frös.

Tillslut kom jag fram till att jag var tvungen att ändra inställning. Det fungerade inte att varje vecka åka iväg tre kvällar i veckan från Sara och ge allt för att försöka ta en plats tillhelgen och sen bli besviken att man inte fick någon riktig chans den här gången heller. De blir för mycket besvikelse och hopplöshet, det tynger ner än istället för att motivera mig att jobba hårdare. Det handlar om att acceptera situationen. Jag hade inget att bidra med till laget, men vad gör jag då där i så fall?

I DM var tanken att alla skulle få spela plus att några yngre spelare skulle få chansen. Så när det då blev en plats ledig på backen fick jag hoppa in där o göra vad ja kunde. Jag hade fått göra en träning som back några veckor tidigare, det var allt. Resultatet var klart godkänt och efter jul har det blivit lite bättre.

Man brukar prata om att spelare saknar matchträning och om hur viktigt det är för att komma in i tempot, jag har väl varit matchotränad i ett år nu.

Jag tycker inte att mina tränare har gjort något fel, för det mesta. De har låtit det bästa laget spela i deras ögon precis som de ska men de är en föga tröst när man sitter på bänken och ser spelare som inte orkar/är för slöa för att jobba i försvaret.

Kort sagt, ett år till som detta är jag inte intresserad av. Om jag inte bidrar med något till laget på något sätt utan bara mest får speltid på nåder så de andra kan vila och hoppas på att den skada jag ställer till med är så liten som möjligt...

Varför då fortsätta?

Om jag i början av nästa år inte är närmre en ordinarie plats så innebär ju de att jag inte har utvecklats och vad finns det då för hopp om att jag kommer att bli bättre...

Varför då fortsätta?

Jag spelar innebandy för att jag älskar sporten men även för att jag älskar att vinna och då mot så svårt motstånd som möjligt. Så om jag inte spelar nästa säsong så visst kommer jag att sakna det otroligt mycket när jag sitter där på läktaren men som Tisen sa;

Frågan är om det är värt det, det är något som är upp till var och en att avgöra.

När till och med tränaren börjar fundera över det så är det klart att situationen är långt ifrån idealisk.

Men när försäsongen drar igång så kommer jag att vara där, joggande ifrån alla tyngre spelare i spåret och utan problem klara försäsongen men när matcherna drar igång i höst får jag lida för min lätthet igen istället och om då bänken blir min närmsta vän igen... ja då är det tveksamt att ja står ut ännu ett år.

När jag bodde i årby hade jag en hemförsäkring o lite sånt som jag aldrig sa upp när jag flyttade. Tiden har gått men jag har aldrig gjort något åt det.

När det var CL på tv i onsdags så upptäckte jag återigen hur skönt det är att kolla på sport på tv och vilket sug jag har efter det. Så i helgen var jag ute hos pappa o mamma med canal + och det va inte helt fel med lite PL, NHL och Elitserien... Så under söndagen gjorde jag ett avtal med mig själv som alla parter godkände. När jag sagt upp min gammla hemförsäkring får jag beställa Canla +.

Sagt och gjort. Redan idag tog jag mig i kragen och ringde de två samtal som behövdes. Min redan svaga ekonomi lär bli ännu svagare men som mina lärare alltid har sagt åt mig; Det gäller att prioritera.